Det jobbigaste med rättegången var att han satt där, kollade på mig och jag hörde hans röst. Hans advokat var rätt elak, men det är klart, hans jobb är att trycka på mina ömma punkter. "Stämmer det att du haft ätstörningar förut?" Alltså va? Så säger man väl inte? Jaja, jag behövde inte sitta kvar speciellt länge, vilket var skönt. Började dock gråta och trodde jag skulle spy hela tiden, fick inte ens i mig halva salladen vi åt till lunch, men det gjorde ju inte så mycket, hehe.

Idag har jag mått rätt bra, känns skönt att allt är över, men, jag bara går och väntar. Tänk om han inte blir dömd. Jag är helt hundra på att om han inte blir det, så kommer jag gå under. Jag kommer att känna att allt var mitt fel, fast det va ju inte fel, eftersom han fick göra så och komma undan, utan straff.

Jaja, ligger ännu på bara 2 kcal idag, igår låg jag dock på 600, så det är väl bra att jag inte ätit än.
Har inte skurit mig på över en vecka, och minst lika länge sen jag spydde, det är väl ett framsteg i alla fall?