Jag bara går och väntar, allt annat är bara tidsfördriv, ingenting jag väljer att göra, utan gör det bara för att göra. Jag orkar inte gå omkring och må dåligt över någonting som jag inte gjort. Någonting som jag inte ska behöva bli straffad för. Räcker det inte med mitt vittnesmål? Måste jag sitta och lida mig igenom hela djävla rättegången? Måste jag sitta där, känna hans blick och höra hans röst? Jag vill inte, jag orkar inte. Vilka kommer vara där? Kommer han ha sina vänner, sin familj med sig vid sin sida? Vill jag ha någon vid min sida? Vill jag att någon av mina nära ska höra allt som hänt? Åh, helt seriöst. Jag kommer att gå under.

Går omkring med en klump i magen, konstant. Jag blir inte av med den. Allt handlar om fredag. Vilka kläder ska jag ha? Villka skor? Kommer jag gråta? Kommer jag få gå ut och röka? Vad kommer sägas, bestämmas och påstås? Tusen djävla frågor och inte ett enda djävla svar, förän på fredag. Och nu är det tisdag. Djävla fan!