Vissa saker kommer aldrig människor att förstå.
Om jag säger att jag inte bryr mig, så bryr jag min faktiskt inte.
Jag kan aldrig tolka dina ord fel, det är du som säger fel.
Jag är inte sjuk, jag är ätstörd.
Ingen kan sätta en diagnos på mig, förutom min läkare.


Förutfattade meningar och "säg inte att jag inte förstår" får mig att gå totally loco! Jag blir galen, blir arg och löper större risk att bli destruktiv. Att skriva en anomym kommentar, får mig inte att ändra mitt beteende, det får mig bara att ge upp hoppet om mänsligheten.

Om jag ibland glömmer bort någon, så är det för att jag inte ser personen härifrån. Det handlar inte om hat, kärlek eller någonting sånt. Det handlar om självömkan, att jag måste få må dåligt två dagar, för att må bra en dag. Det handlar inte om hur andra ser mig, det handlar om hur jag ser mig. Det handlar inte om hur andra uppfattar mig, det handlar om hur jag uppfattar mig. I mitt liv, spelar så många personer så otroligt stor roll. Deras åsikter är otroligt viktiga för mig, men mina åsikter om mig, är de viktigaste. Folk som säger att man ser för smal ut, för tjock, normal, för tränad, för otränad, för någonting som inte är normal, ja då är man fel. Att få höra att jag ser normal ut, kanske är någonting alla vill höra. Men inte jag. Jag vill vara jag! jag vill inte vara som alla andra! Det som är normalt för er, kanske är onormalt för mig?

Jeez, jag orkar seriöst inte få massa patetiska kommentarer (varken på bloggen eller irl). Om ni bryr er så pass att ni orkar lägga ner energi, lägg ner positiv energi så jag mår bra, så att ni mår bra och kan leva med er själv istället för att trycka ner mig och på så sätt tro att ni växer som personer. Annars kan ni lika gärna hålla käft och låta mig leva mitt liv.





nu ska jag sova. För att vakna imorgon och va glad igen. Just nu hatar jag alla!