Hon: M

En sak jag också grubblar mycket på är min överdos.
Jag, T och en vän till oss var ute på pubben, där M var. Jag och M har alltid haft ett djävligt stormigt förhållande till varandra, vi är bästa vänner, vi hatar varandra, osv osv osv. Just nu, hatade vi varandra.

T sa hela tiden till mig att han inte tänkte prata med M, på grund av att hon sårat mig så mycket. Så, jag brydde mig inte om att hon va där. Vi söp, och söp, och sen skulle vi hem.

"Du, jag kommer snart. Jag tycker det är jobbigt att bara för att du och M är ovänner, så ska hon och jag inte prata heller, hon är faktiskt min vän. Så jag ska säga hej"

Jaha? Vad var det nu då? Jag gick ut, och väntade utanför, efter 15 minuter kom T ut, och sa hejdå till M.

Vi började gå hemåt, han och jag. Självklart var jag lite nere på grund av händelsen (eftersom han sa tidigare att hon sårat mig så pass att han inte ville prata med henne) men jag låtsades som ingenting. Till slut så fick jag så ont i knät att jag satte mig ner på asfalten, och T säger;
"Jag tänkte dra, eftersom du är så konstig. Tänkte kolla om jag hittar M och hennes vänner".

Wait... What?!
Jaja. Jag tog våra hemnycklar som han hade på sig (vi bodde tillsammans, och var förlovade) och så gick jag hem. Väl hemma slog det mig. Vänta nu... Han har varit otrogen innan, och M har det faktiskt stormigt i sitt förhållande med sin sambo just nu, och han är inte hemma... FAN!

Så jag ringde, och ringde, och smsade tusen gånger typ, utan svar. Idioten hade stängt av sin telefon.

Jag sitter vid datorn och lyssnar på musik, och helt plötsligt så ringer telefonen och då är det T's bror som säger; "Elsa, gör det inte! Snälla!"
Då hade vi visst sms:at och jag berättade hur dåligt jag mådde och sa att jag skulle ÖD'a. Jag la på i örat på honom, och kollade runt. Pillrerna var borta.

Jag fick panik, ringde ambulansen och berättade vad som hänt. Att jag svalt ca 1300 mg starka antideprisiva och att jag druckit minst 7 öl och massa massa vin.

"Vi skickar en ambulans, ring om det bli värre".

Hon ringer upp direkt efter vi lagt på, och sa att hon fått in en nytt larm om just mig, så T's bror ringde visst också till ambulansen.
Hon sa även nu att jag skulle gå ut, just för att hon hörde hur jag vrickade tungan då jag pratade.
"Du får absolut inte röka, det kan göra saken ännu värre".

Jag gick ut. Jag rökte. Haha, jag tror jag drog i mig säker 4 cigg innan ambulansen kom.

Sen är det svart, med endast några små minnesblixtar från turen till akuten.

"Du får inte sova, då kan ditt hjärta sluta slå"
"Sov inte!" *SLAP!*

Sen var jag helt plötsligt på akutmottagningen. Efter ca 1 timme, fick jag tag på T, och lyckades berätta vad som hänt. Han tog en taxi från M (han hade visst hittat henne och hennes tjejkompisar, och följt med dit) och kom till akuten.

Innan han kom, fick jag kol. Äckligt jävla kol. Fan vad det är snuskigt! Inte smaken i sig, utan själva konsistensen, det är som svart vatten med grus. Usch!

Jag skakade, och gungade och mumlade och visste inte riktigt vem jag var. T kom. Han var aspackad och asarg. Tröstade mig inte, sa ingenting annat än att jag fick skylla mig själv. Att det var mitt fel att han stack. Att han inte brydde sig om att jag var på akuten, och att jag var tvungen att betala tillbaka taxipengarna för honom.

Jag fick vara kvar i 16 timmar på sjukhuset, åt ingenting på tre dagar, drack ingenting på 3 dagar, det ända jag gjorde var att sitta och kolla på tv, och röka. röka röka röka röka. Mina älskade menthol som alltid får mig att må bättre.

Dom ville skicka mig till låst psyk, efter de sett min arm, läst mina papper från psyk och soc osv... Men jag lyckades övertala dom att jag inte ville dö, att jag råkade ta pillerna. För att jag minns ju egentligen inte riktigt att jag tog dom.
Dom frågade om jag höll på med droger och vars jag fick pillerna ifrån, haha. Ja, vill ni ha numret till min läkare på affektiva som skrivit ut dom åt mig? JAG KNARKAR INTE!

Han gjorde slut.
För han orkade inte med mig.

Han pallade inte att jag var svartsjuk.

Han fattade inte varför jag mådde dåligt.

Ja, fattar du nu då?

Nu när du är misstänkt för grov kvinnofridskränkning?
Fattar du nu?
Nu när det finns vittnen på hur du skadat mig, både fysiskt och psykist i två års tid...

Och du orkade inte med mig...

Detta är det enda jag kommer ihåg från den kvällen. Haha, jag har inget minne om vem vi va där med, eller vad vi gjorde innan, eller vad som riktigt hände på sjukhuset.. Ja, mitt minne är lite borta kan man väl säga...




God natt och sov gott kära ni <3