some take chances, others take pills
Back from the dead, typ.
Blev en impulstur till min mor och far, men nu är vi hemma igen.
I dagarna har det varit för mycket mat, eller nej, för mycket skräpmat.
Kcal intag per dag har legat på mellan 600-800 kcal. Så, imorgon blir det skärpning!! Haha, ska dricka ikväll, så blir lite svårt att räkna kalorier då, eller nej, inte svårt... Men jag vill inte, skulle bara få sådan djävla ångest!
På grund av brist på intressanta ämnen att ta upp, så slänger jag med en text jag skrev för några dagar sen... Som, jag förmodligen aldrig kommer göra någonting med.
"Det är konstigt att jag, som ses som en halvdan matematiker, inte gör annat än att räkna om dagarna. Om det någon gång skulle komma på ett matteprov ”Om du bränner 2.34 kalorier varje minut du är ute och går, hur länge måste du gå för att bränna bort din middag, som låg på 340 kalorier?” Jag skulle få MVG utan att blinka. Tyvärr så är dagens matteböcker fylld med överflödig information, sånt som man aldrig räknar. Procent och sånt kan jag hålla med om, det är rätt bra om man ska köpa kläder på rea, men helt seriöst, vem behöver egentligen kunna räkna ut 450684534.38484*385949585-33+9483-(+4222.222114) Ja, okej. Nu kanske jag överdrev en aning. Men, kalorier, det kan jag! Jag gör ju som sagt ingenting annat om dagarna än att räkna dom, hålla koll på dom, och bli av med dom.
En annan sak som inte heller är speciellt normalt gällande mig, är hur jävla lite jag faktiskt bryr mig om saker som inte har med kalorier att göra. Majoriteten av mina samtalsämnen som jag har på lager, handlar om kalorier. Ibland kan jag prata om träning och bantningspiller också, men det kanske räknas in i kaloritankarna. Ja, ibland tänker jag på att skärma mig eller spy också.
Jag är en sån person som många skulle se som en otroligt jävla trasig människa, fast utan anledning. Att jag är trasig utan anledning alltså, eller ja, folk behöver ingen anledning för att tro någonting. Dom liksom bara tror ändå. Jag kan i alla fall hålla med om att jag är rätt trasig, eller. Jag är kaos. Ett ovälkommet kaos. Jag har kommit in i en värld där man inte bråkar. Ett hus där allt är frid och fröjd. Hur fan ska jag te mig då? Jag som faktiskt är allt annat är frid och fröjd. Jag är kaos, och lever i en tillvaro där kaos inte finns. Ovälkommen, typ. Kanske. Trasig och kaos, jag menar… Vem fan vill ha det i sitt liv när man faktiskt kan ha skärgårdsidyllen och perfektion? Jag skulle ju inte direkt vilja byta ut det.
Jag har anorexia. Ni vet, den där sjukdomen då man är gjort på ben och ingenting mer? Nej, skämt åsido, så behöver man inte alltid se ut som ett så kallat ”anorexia fall” för att man har det. Jag är rätt ny i detta, faktiskt. Nybörjar stadiet kan man väl säga. Lagom smal, lagom tjock. För fixerad vid nyckelben, revben och höftben som ska sticka ut. Men jag trivs med det, även om jag blir lite mer kaotisk på grund av det, så känns det bra, för jag ska ju faktiskt bli smal. Jag ska snart ha nyckelben som sticker ut ögonen på folk som är för närgångna, och dom måste va rätt korta, för jag är det. Eller om dom står på knä, fast då kommer nog mina nyckelben bara luggas. Jaja, det är min dröm. Min dröm är att bli smal. Finns det någon högskolelinje för det? Jag menar, jag ville bli pedagog, det var min dröm. Det finns ju en linje för det. Någon annan vill bli ingenjör, finns linjer för det också. Så då borde det väl finnas linjer för smalheten också? I would kill for something like that."
Nu ska jag läsa ikapp på era bloggar innan jag börjar fixa mig för kvällen.
Blev en impulstur till min mor och far, men nu är vi hemma igen.
I dagarna har det varit för mycket mat, eller nej, för mycket skräpmat.
Kcal intag per dag har legat på mellan 600-800 kcal. Så, imorgon blir det skärpning!! Haha, ska dricka ikväll, så blir lite svårt att räkna kalorier då, eller nej, inte svårt... Men jag vill inte, skulle bara få sådan djävla ångest!
På grund av brist på intressanta ämnen att ta upp, så slänger jag med en text jag skrev för några dagar sen... Som, jag förmodligen aldrig kommer göra någonting med.
"Det är konstigt att jag, som ses som en halvdan matematiker, inte gör annat än att räkna om dagarna. Om det någon gång skulle komma på ett matteprov ”Om du bränner 2.34 kalorier varje minut du är ute och går, hur länge måste du gå för att bränna bort din middag, som låg på 340 kalorier?” Jag skulle få MVG utan att blinka. Tyvärr så är dagens matteböcker fylld med överflödig information, sånt som man aldrig räknar. Procent och sånt kan jag hålla med om, det är rätt bra om man ska köpa kläder på rea, men helt seriöst, vem behöver egentligen kunna räkna ut 450684534.38484*385949585-33+9483-(+4222.222114) Ja, okej. Nu kanske jag överdrev en aning. Men, kalorier, det kan jag! Jag gör ju som sagt ingenting annat om dagarna än att räkna dom, hålla koll på dom, och bli av med dom.
En annan sak som inte heller är speciellt normalt gällande mig, är hur jävla lite jag faktiskt bryr mig om saker som inte har med kalorier att göra. Majoriteten av mina samtalsämnen som jag har på lager, handlar om kalorier. Ibland kan jag prata om träning och bantningspiller också, men det kanske räknas in i kaloritankarna. Ja, ibland tänker jag på att skärma mig eller spy också.
Jag är en sån person som många skulle se som en otroligt jävla trasig människa, fast utan anledning. Att jag är trasig utan anledning alltså, eller ja, folk behöver ingen anledning för att tro någonting. Dom liksom bara tror ändå. Jag kan i alla fall hålla med om att jag är rätt trasig, eller. Jag är kaos. Ett ovälkommet kaos. Jag har kommit in i en värld där man inte bråkar. Ett hus där allt är frid och fröjd. Hur fan ska jag te mig då? Jag som faktiskt är allt annat är frid och fröjd. Jag är kaos, och lever i en tillvaro där kaos inte finns. Ovälkommen, typ. Kanske. Trasig och kaos, jag menar… Vem fan vill ha det i sitt liv när man faktiskt kan ha skärgårdsidyllen och perfektion? Jag skulle ju inte direkt vilja byta ut det.
Jag har anorexia. Ni vet, den där sjukdomen då man är gjort på ben och ingenting mer? Nej, skämt åsido, så behöver man inte alltid se ut som ett så kallat ”anorexia fall” för att man har det. Jag är rätt ny i detta, faktiskt. Nybörjar stadiet kan man väl säga. Lagom smal, lagom tjock. För fixerad vid nyckelben, revben och höftben som ska sticka ut. Men jag trivs med det, även om jag blir lite mer kaotisk på grund av det, så känns det bra, för jag ska ju faktiskt bli smal. Jag ska snart ha nyckelben som sticker ut ögonen på folk som är för närgångna, och dom måste va rätt korta, för jag är det. Eller om dom står på knä, fast då kommer nog mina nyckelben bara luggas. Jaja, det är min dröm. Min dröm är att bli smal. Finns det någon högskolelinje för det? Jag menar, jag ville bli pedagog, det var min dröm. Det finns ju en linje för det. Någon annan vill bli ingenjör, finns linjer för det också. Så då borde det väl finnas linjer för smalheten också? I would kill for something like that."
Nu ska jag läsa ikapp på era bloggar innan jag börjar fixa mig för kvällen.
Kommentarer
Postat av: Olle
Du är verkligen duktig på att skriva.
Sv: Ja jag har bara en mail så det är mitt riktiga ja, du är en av de väldigt f här som vet om det :)
Haha oj tack fast jag tycker inte dom är särskillt smala och fina men det ska jag ändra på ^^
Trackback
